Tankebanor i bil ???
Hade som plan att jag skulle gå igenom vårens förberedelser vad det gäller Lapphyttan i huvudet samtidigt som jag körde ner till jobbet i morse. Det var en bra plan men det fungerade som vanligt inte. Att försöka tänka och köra samtidigt verkar inte vara min grej. Jag kan prata och köra samtidigt, jag kan lyssna på talbok och köra samtidigt, jag kan till och med äta och köra samtidigt men jag kan inte få en tankebana att gå framåt, komma ihåg var den startade, vilka steg den tagit på vägen och sedan var den slutade samtidigt som jag kör. Det är helt fascinerande. Jag har försökt flera gånger men det verkar inte vara min grej.
Om jag åker tåg kan jag hålla ihop tankebanan men det endast om jag har möjlighet att skriva ner stolpar. Ska jag bara få ihop en logisk tankebana och sedan komma ihåg den i huvudet så går det käpprätt åt helsike.
Skyller som vanligt på det att jag är kille och knappt kan ligga i soffan och se på TV samtidigt men har börjat fundera på om det är något som jag haft sedan lång tid tillbaka eller om det har blivit mer påtagligt de senaste åren. Eller är det så att det jag tänker måste omsättas i någon form av fysisk aktivitet för att jag ska komma ihåg det.
Att hålla föredrag högt för mig själv samtidigt som jag kör verkar fungera någorlunda. En del av de fantastiska formuleringar som jag kommer på när jag pratar högt fastnar faktiskt i huvudet även om de sedan inte kommer fram när jag gör den fantastiska presentationen. Att prata högt för mig själv på tåg har jag ännu inte utsatt mina medresenärer för så där fortsätter jag att skriva ner stolpar.
Att det troligtvis inte är kopplat till åldern försöker jag intala mig. Detta beroende på att jag sedan lång tid tillbaka haft svårt att komma ihåg namn på personer jag möter. Jag känner igen folk men jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad de heter. När man hälsar på folk så bestämmer jag mig innan att nu ska jag noggrant lyssna på deras namn, upprepa namnet tyst för mig själv och sedan så tror jag att jag kommer ihåg det. Detta är ett mantra jag går in med vid de flesta möte men varje gång händer följande: de säger sitt namn, jag upprepar deras namn tyst för mig själv, jag säger mitt namn och sedan har jag ingen aning om vad de sa för 3 sekunder sedan... vad hette han/hon nu igen? Får kanske fundera på att försöka koppla en fysisk aktivitet till namnutväxlingen så kommer jag kanske ihåg det... Om inte annat så kommer de ihåg mig.
Bilfärden i morse slutade med att jag inte brydde mig om vårens planer utan hann igenom en CD skiva av boken som jag lyssnar på. Jag kan nu inte recensera just den del jag lyssnade på för jag kommer inte riktigt ihåg vad det handlade om men jag kommer definitivt att känna igen att jag hört det tidigare när jag lyssnar om på samma CD i kväll. Talböcker räcker länge för mig!
