Påskafton på Dundret
Friluftsfrämjandet står som värdar varje röd dag på vinterhalvåret och där bjuds det på kaffe, te, saft och pepparkakor. Alla är välkomna bara man skriver in sig i gästboken.
Väl uppe på toppen var det en häftig syn att se. Även om vi åkt i strålande sol hela vägen upp fanns det moln runt omkring och på toppen såg vi söderut över ett molnhav under oss. Vi blev sittande i nästan en timme med denna utsikt när vi fått i oss den medhavda lunchen.
Normalt brukar vi spänna fast skidorna på fötterna och ge oss av tillbaka ner igen men en dag som denna bar det av mot Västtoppen. Det blev ytterligare nästan två timmars skidåkning uppe på platån innan vi började åka ned mot parkeringen igen.
Väl tillbaka i stugan blev det en kopp fika men nu grävde vi ner oss i en snödriva utanför dörren så det blev två timmar till i solen. Tur att vi laddade med solskyddsfaktor innan vi gav oss iväg i morse.
Hoppas bilderna gör att någon förstår att det finns lite känsla med snö även i april så tankar på gamla hyttor är lite långt bort just nu.
Hitta gamla hyttor?
Det låter inte klokt men i princip så är det precis det som man gör .... till att börja med. Att hitta data och lokalisering av tidigare funna hyttlämningar gör man lättast geno att använda sig av Fornsök, en tjänst som Riksantikvarieämbetet har på nätet. Man kan välja län, landskap, kommun, ort, socken, etc för att sedan välja vilken typ av fornlämning man är intresserad av så kommer det att visas på karta och sedan kan man hitta mer information på varje enskilt objekt.
Resultatet som visas på skärmen kan se ut som följer:
Det är en riktig höjdare att leka runt med Fornsök och det finns ytterligare en funktion som är lite fräck och det är att koppla resultaten till Google Earth. Där kan flera resultat sparas och sedan kan man ta upp informationen i Google earth.
Hur lär man sig att köra en mulltimmershytta?
Jag fick sedan låna en bok av en kompis som hette "Handledning uti Svenska Masmästeriet" skriven av Johan Carl Garnej, utgiven 1791. Det jag senare hittat recenserat om denna bok var att den var ansedd att vara världens (den översattes till många språk) förnämsta handledning i detta yrke fram till mitten av 1800-talet. Jag har läst den ett antal gånger och kan egentligen bara hålla med.
Det är en mycket bra bok som beskriver i princip alla moment i både byggandet av masugnar, kraven på och förbehandling av råmaterial, förberedelser inför, start av, körning och avslutande av en kampanj inkluderande eventuella störningar som kan tänkas uppkomma och hur man åtgärdar processen. Har man kört moderna masugnar så kan man faktiskt förstå det mesta av vad han beskriver och kanske ännu mer förstår man hur tungt det kunde vara när man hade problem med hyttdriften.
Det som också imponerar är att han ger ingående beskrivningar på moment och beteenden som jag idag kan förklara med hjälp av termodynamik och kinetik men som man då förklarade med andra teorier. Det gör att vissa beskrivningar verkar lite konstiga med dagens kunskap men som verkar fullständigt rediga när man sätter sig in i vad man visste på den tiden. Här är faktiskt ett utav nöjen med att läsa den här boken. Man får försöka sätta sig in i vad man visste då och sedan försöka förstå vad han menar för att sedan applicera den kunskap som vi har idag för att verkligen förstå vad det är för fenomen han beskriver. Ett exempel är att under större delen av Garnejs arbetsliv kände man inte till syre (upptäckt 1773-1775) utan arbetade fortfarande med flogistonteorin (framlagd tidigt på 1700-talet). Det märks i boken att det inte var helt klarlagt inom järnbranchen för det blandas lite mellan luftsyre och flogiston i texterna.
Det blir än mer uppenbart när man, som vi gjort, genomfört praktiska försök som inte riktigt fungerar som man trodde det skulle göra. Att efteråt läsa om texten, tänka igenom vad vi såg under vårt försök och faktiskt sedan förstå vad han troligtvis menade för att under nästa försök få det att fungera, det är riktigt skoj. Jag tror jag har läst hans bok fyra-fem gånger nu och det finns fortfarande delar som jag läser om och först nu kan säga att jag förstår... det finns saker i hans beskrivningar som jag fortfarande inte förstår och där jag tror han har rätt och hoppas att jag till slut ska förstå.
En sak till som är spännande och det är att hans beskrivningar är oerhört praktiska. Det märks att han faktiskt jobbat med det han beskriver. Han har inte bara stått på sidan om och tittat på utan han kan verkligen det han beskriver. Det finns ganska mycket skrivet, både i ett historiskt perspektiv och från nutiden, där den som skriver texten stått på sidan om och beskrivit skeendet utan att egentligen inte kunna något eller medverkat i händelsen. Här tror jag att nutida journalister och mediamänniskor faktiskt begår ett misstag när man hela tiden misstror de som verkligen arbetar med frågorna (ta dagens miljödebatt, energidebatt, ekonomidebatt, mfl). Det är faktiskt viktigt att de som kan något om sakerna får komma till tals och kanske till och med vara de som dokumenterar.
Vet inte om jag svarat på frågan i rubriken Hur lär man sig köra en mulltimmershytta? men jag tror att svaret är:
.... man läser Garnejs "Handledning uti Svenska Masmästeriet".... Då vet man teoretiskt hur man praktiskt kör en masugn som den såg ut på 1700-talet... tyvärr så är den teoretiska kunskapen man fått i sig något som man praktiskt måste pröva för att sedan teoretiskt återkoppla till hans praktiska beskrivningar. Så får man nog hålla på ett tag medan man lära sig mer och mer för varje gång.
.... att vi sedan inte försöker köra en masugn som den såg ut på 1700-talet utan en rekonstruktion liknande de hyttor man hade på 1300-talet gör inte saken lättare. Det verkar som att storleken har betydelse.
Solsemester.
De senaste kvällarna har jag suttit och skrivit lite på den sida som under vår och sommar ska följa försöken på Nya Lapphyttan. Jag som just lärt mig hur den häroch den gamla sidan fungerar fick direkt försöka se om det gick att lära sig nått nytt. Det har gått bra men som sagt var... tänk på att jag börjar bli en gammal hund som inte riktigt kan sitta så det tar lite tid att lära sig.
Hade planer på ett aprilskämt för att få hyttavdelningen i Oxelösund att reagera men men tyvärr blev det som vanligt... Man har en bra ide men kommer på det dagen innan. Tyvärr är det ju så för att det ska bli riktigt bra så hade det behövts lite längre förberdelser. De är alldeles för misstänksamma om man inte antytt saker under några veckor innan. Jag ska nog ta och lägga in en påminnelse i den elektroniska almanackan så får den säga till en månad innan.
......
Satt på fikat på jobbet idag och sa att det ska bli skönt att åka till solen nu under påsk. Frågan kom direkt om det var Kanarieöarna eller Thailand. Herregud... det är början på april och då finns det bara en riktning att åka... norrut ...
Packar ihop det sista under morgondagen men vill bara visa lite fotografier om hur det kommer att se ut så får ni lite att vara avundsjuk på. 
Det ser väl inte helt fel ut?
Får ta lite om gamla masugnar i morgon eller så blir det mer bilder på solen...
/Bosse
Det är mycket med bloggar att hålla reda på...
Nu ska det bli gott med mat....god kväll ...
Varför Hyttdoktorn?
Tankebanor i bil ???
Hade som plan att jag skulle gå igenom vårens förberedelser vad det gäller Lapphyttan i huvudet samtidigt som jag körde ner till jobbet i morse. Det var en bra plan men det fungerade som vanligt inte. Att försöka tänka och köra samtidigt verkar inte vara min grej. Jag kan prata och köra samtidigt, jag kan lyssna på talbok och köra samtidigt, jag kan till och med äta och köra samtidigt men jag kan inte få en tankebana att gå framåt, komma ihåg var den startade, vilka steg den tagit på vägen och sedan var den slutade samtidigt som jag kör. Det är helt fascinerande. Jag har försökt flera gånger men det verkar inte vara min grej.
Om jag åker tåg kan jag hålla ihop tankebanan men det endast om jag har möjlighet att skriva ner stolpar. Ska jag bara få ihop en logisk tankebana och sedan komma ihåg den i huvudet så går det käpprätt åt helsike.
Skyller som vanligt på det att jag är kille och knappt kan ligga i soffan och se på TV samtidigt men har börjat fundera på om det är något som jag haft sedan lång tid tillbaka eller om det har blivit mer påtagligt de senaste åren. Eller är det så att det jag tänker måste omsättas i någon form av fysisk aktivitet för att jag ska komma ihåg det.
Att hålla föredrag högt för mig själv samtidigt som jag kör verkar fungera någorlunda. En del av de fantastiska formuleringar som jag kommer på när jag pratar högt fastnar faktiskt i huvudet även om de sedan inte kommer fram när jag gör den fantastiska presentationen. Att prata högt för mig själv på tåg har jag ännu inte utsatt mina medresenärer för så där fortsätter jag att skriva ner stolpar.
Att det troligtvis inte är kopplat till åldern försöker jag intala mig. Detta beroende på att jag sedan lång tid tillbaka haft svårt att komma ihåg namn på personer jag möter. Jag känner igen folk men jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad de heter. När man hälsar på folk så bestämmer jag mig innan att nu ska jag noggrant lyssna på deras namn, upprepa namnet tyst för mig själv och sedan så tror jag att jag kommer ihåg det. Detta är ett mantra jag går in med vid de flesta möte men varje gång händer följande: de säger sitt namn, jag upprepar deras namn tyst för mig själv, jag säger mitt namn och sedan har jag ingen aning om vad de sa för 3 sekunder sedan... vad hette han/hon nu igen? Får kanske fundera på att försöka koppla en fysisk aktivitet till namnutväxlingen så kommer jag kanske ihåg det... Om inte annat så kommer de ihåg mig.
Bilfärden i morse slutade med att jag inte brydde mig om vårens planer utan hann igenom en CD skiva av boken som jag lyssnar på. Jag kan nu inte recensera just den del jag lyssnade på för jag kommer inte riktigt ihåg vad det handlade om men jag kommer definitivt att känna igen att jag hört det tidigare när jag lyssnar om på samma CD i kväll. Talböcker räcker länge för mig!
Järnmalmer på 1300-talet ??....
Hade tänkt starta det det andra inslaget med att kortfattat återkoppla lite till det försök vi ska göra i sommar i masugnen på Nya Lapphyttan. Vi har under de två senaste försöken gjort en hel del förbättringar i både utrustning och råmaterial så att vi till slut ska få en masugn som producerar tackjärn av lite större mängd och med ökad processtabilitet.
En sak vi ska göra i sommar är att vi ska använda oss av grövre malmbitar som passar bättre till rostningssteget som vi sedan får boka (knacka ner) till mindre storlek som passar bättre att chargera ugnen med (storlekskordning spetsen på lillfingret).
Grunden i den malmblandning vi vill ha kommer från utgrävningen i Lapphyttan. Där har man delat in de malmprover man tog i 7 olika typer av malm. Det är:
- Kvartsrandig hematit med låg MnO-halt (låg Al2O3-halt)
- Skarnmalm (hematit) med låg MnO-halt men högre Al2O3 och MgO än den ovan
- Magnetitmalm med hög MnO-halt och med MgO högre än CaO
- som ovan men med högre P-halt
- Fe-mangan-silikat malm (14% Fe,18% MnO och 40% SiO2)
Genom att göra en beräkning baserad på de tackjärns- och hyttslaggsanalyser som man funnit så har man kommit fram till att det i princip varit tv å typer av malmblandningar som körts. En mix, som utnyttjades under den första perioden av drift i Lapphyttan, bestående av 75% av den kvartsrandiga malmen /skarn malmen blandat med 25% av magnetitmalmerna ned hög MnO-halt. Den andra mixen, som används senare består huvudsakligen av magnetiterna men med en tillsats av storleksordningen 10% järn-mangan-silikaten för att höja MnO-halten i både järn och slagg. Jag tror jag ska ta tag i och göra en egen beräkning av hur blandningen kan tänkas sett ut. I den artikel jag har så är det en del antaganden som ser lite luddiga ut.
Genom att jämföra dessa prover med de analyser som finns uttagna för alla de gruvhål som finns i Norberg kan visa var de kommer i från. På Jernkontoret i Stockholm finns det insamlat kemiska analyser på i stort sett alla malmer som bröts i slutet på 1800-talet och i början på 1900-talet. Bland dessa finns det dock en massa malmkroppar sominte bröts på 1400-talet så man kan inte ta och jämföra alla.
Däremot finns det en akademiska avhandling från 1721 (Isaac Granagrius) som berättar om de förstklassiga gruvorna som var i bruk på den tiden. Det var Östanmås grufwa, Röberget, Sandbackan, Lilla Kijlgrufwan, Kittelen, Hästbäcken, lilla Bondgrufwan, Rawaldsberget, Morberget, Gambla Morberget, Kåckstrecket, Tremeninsgrufwan, Storstrecket, nya Morberget, Kallmorberget, stora Kolningsberget, Klackberget, Hackebo, nya Kolningsberget och Hedkäraberget. I princip alla dessa gruvor finns det analyser ifrån så det kan finnas möjlighet att koppla malmerna till gruvorna.
Granagarius är lite kul för han pratar om 5 typer av malmarter att använda. Det är:
- Torrsten (kvartsrik hematit)
- Blandsten/Qwicksten (magnetit med dolomit/kalksten)
- Lijm (kalksten)
- Hwitsten (kalksten)
- Sandbacka (tydligen en riktigt bra malm från Risbergsfältet som
är en blandning av de första två malmarterna)
Det behöver inte vara järnmalm för att vara bra för hyttor.
Tyvärr kan vi inte bara hämta lite olika malmer för att använda i Norberg. Vi har tillgång till en kvartsrandig hematit och har tidigare använt en magnetit med dolomitinblandning (Dannemora i Uppland) men nu ska vi nog få tillgång till lite handplockad malm från Gamla Kolningsberg. Det ska bli bra att få använda magnetiterna från Gamla Kolningsberg för det borde bli bättre rostning när vi kan använda den malmen som har grövre styckestorlek. Om det sen visar sig att det inte finns tillräckligt med Kolningsbergsmalm att använda så får vi kanske ta kontakt med Dannemora och höra efter om det inte går att få tag på grövre Dannemoramalm än den vi har nu... de är ju på gång att starta brytningen igen.
Får vi dessa malmer kan vi nog få ihop rätt blandning till hyttan..... och då är det bara resten kvar innan det rinner järn ur hyttan.
Oj... det tog lite tid att få ihop detta inslag och det inte så kortfattat heller ... men nu är det dags att ta tag i packningen. Jag ska snart iväg på påsksemester i Gällivare. Snö och sol ska bli skönt.
Välkommen till min nya blogg!
Varför allt detta om masugnar och stål. Jo jag jobbar på SSAB I Oxelösund som utvecklingsingenjör sedan 8 år tillbaka och jobbade på LKAB 10 år innan dess så jag har ganska tydliga kopplingar till järn och stål via jobbet.
Sedan har jag under de senaste 4 åren börjat intressera mig för den historiska delen kring järnhantering. Primärt startade det när jag anmälde mig till ett semesterjobb som hyttdräng uppe vid Nya Lapphyttan i Norberg. Det är Norbergs kommun och en ideel förening (Järnet på Lapphyttan) som genomförde ett försök i en kopia av en medeltida masugn från 1100-1200 talet. Jag var hyttdräng i 8 timmar och i diskussionerna med alla andra medverkande på hyttbacken så fastnade jag i frågan. Nu är jag medlem i föreningen och har också åtagit mig jobbet att vara masmästare. Vi har kört nya försök 2007 och 2008 och är precis i startgroparna för förberedelserna för sommarens försök. Det är genom detta som jag skriver på den andra bloggen.
Nu var ju tanken att jag skulle skriva om lite annat också som dyker upp under resans gång. Vi får väl se var jag hamnar?
Sedan måste jag ju leka runt lite med hur en blogg ser ut och fungerar så jag räknar med att den kommer att ändra utseende ett antal gången innan den kanske hittar formen. Jag är väl inte världens meste läsare av liknande sidor men jag får väl drälla runt lite för att se vad som skrivs. Arkeologi har jag hittat men de är nästa lite för djupa för en glad amatör som jag. Kanske finns det sånt som rör lite mer praktisk teknikhistoria.
Om det är någon som hittar denna blogg så lämna gärna en kommentar så ska jag försöka återkoppla.
Om ni undra över namnet så är det namnet jag fick av skiftlagen på masugn 2 i Oxelösund när jag fungerade som processansvarig. Aktuellt på TV var Bosse Bildoktorn så jag fick bli Bosse Hyttdoktorn. Det fungerade sedan i ett par år men efter att jag varit med 2 minuter på SVT´s Hjärnkontoret bytte dom till BollibompaBosse.... jag tycker nog att Hyttdoktorn lät lite bättre.
Nu ger jag mig ut på resan i CyberSpace och hoppas att Linus fortsätter att trampa annars kommer vi ingenstans.
