Hyttdoktorn

Hade som plan att jag skulle gå igenom vårens förberedelser vad det gäller Lapphyttan i huvudet samtidigt som jag körde ner till jobbet i morse. Det var en bra plan men det fungerade som vanligt inte. Att försöka tänka och köra samtidigt verkar inte vara min grej. Jag kan prata och köra samtidigt, jag kan lyssna på talbok och köra samtidigt, jag kan till och med äta och köra samtidigt men jag kan inte få en tankebana att gå framåt, komma ihåg var den startade, vilka steg den tagit på vägen och sedan var den slutade samtidigt som jag kör. Det är helt fascinerande. Jag har försökt flera gånger men det verkar inte vara min grej.

Om jag åker tåg kan jag hålla ihop tankebanan men det endast om jag har möjlighet att skriva ner stolpar. Ska jag bara få ihop en logisk tankebana och sedan komma ihåg den i huvudet så går det käpprätt åt helsike.

Skyller som vanligt på det att jag är kille och knappt kan ligga i soffan och se på TV samtidigt men har börjat fundera på om det är något som jag haft sedan lång tid tillbaka eller om det har blivit mer påtagligt de senaste åren. Eller är det så att det jag tänker måste omsättas i någon form av fysisk aktivitet för att jag ska komma ihåg det.

Att hålla föredrag högt för mig själv samtidigt som jag kör verkar fungera någorlunda. En del av de fantastiska formuleringar som jag kommer på när jag pratar högt fastnar faktiskt i huvudet även om de sedan inte kommer fram när jag gör den fantastiska presentationen. Att prata högt för mig själv på tåg har jag ännu inte utsatt mina medresenärer för så där fortsätter jag att skriva ner stolpar.

Att det troligtvis inte är kopplat till åldern försöker jag intala mig. Detta beroende på att jag sedan lång tid tillbaka haft svårt att komma ihåg namn på personer jag möter. Jag känner igen folk men jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad de heter. När man hälsar på folk så bestämmer jag mig innan att nu ska jag noggrant lyssna på deras namn, upprepa namnet tyst för mig själv och sedan så tror jag att jag kommer ihåg det. Detta är ett mantra jag går in med vid de flesta möte men varje gång händer följande: de säger sitt namn, jag upprepar deras namn tyst för mig själv, jag säger mitt namn och sedan har jag ingen aning om vad de sa för 3 sekunder sedan... vad hette han/hon nu igen? Får kanske fundera på att försöka koppla en fysisk aktivitet till namnutväxlingen så kommer jag kanske ihåg det... Om inte annat så kommer de ihåg mig.

Bilfärden i morse slutade med att jag inte brydde mig om vårens planer utan hann igenom en CD skiva av boken som jag lyssnar på. Jag kan nu inte recensera just den del jag lyssnade på för jag kommer inte riktigt ihåg vad det handlade om men jag kommer definitivt att känna igen att jag hört det tidigare när jag lyssnar om på samma CD i kväll. Talböcker räcker länge för mig!

Hade tänkt starta det det andra inslaget med att kortfattat återkoppla lite till det försök vi ska göra i sommar i masugnen på Nya Lapphyttan. Vi har under de två senaste försöken gjort en hel del förbättringar i både utrustning och råmaterial så att vi till slut ska få en masugn som producerar tackjärn av lite större mängd och med ökad processtabilitet.
 En sak vi ska göra i sommar är att vi ska använda oss av grövre malmbitar som passar bättre till rostningssteget som vi sedan får boka (knacka ner) till mindre storlek som passar bättre att chargera ugnen med (storlekskordning spetsen på lillfingret).
Grunden i den malmblandning vi vill ha kommer från utgrävningen i Lapphyttan. Där har man delat in de malmprover man tog i 7 olika typer av malm. Det är:

- Kvartsrandig hematit med låg MnO-halt (låg Al2O3-halt)                    
- Skarnmalm (hematit) med låg MnO-halt men högre Al2O3 och MgO än den ovan 
- Magnetitmalm med hög MnO-halt och med MgO högre än CaO
- som ovan men med högre P-halt
- Fe-mangan-silikat malm (14% Fe,18% MnO och 40% SiO2)



Genom att göra en beräkning baserad på de tackjärns- och hyttslaggsanalyser som man funnit så har man kommit fram till att det i princip varit tv å typer av malmblandningar som körts. En mix, som utnyttjades under den första perioden av drift i Lapphyttan, bestående av 75% av den kvartsrandiga malmen /skarn malmen blandat med 25% av magnetitmalmerna ned hög MnO-halt. Den andra mixen, som används senare består huvudsakligen av magnetiterna men med en tillsats av storleksordningen 10% järn-mangan-silikaten för att höja MnO-halten i både järn och slagg. Jag tror jag ska ta tag i och göra en egen beräkning av hur blandningen kan tänkas sett ut. I den artikel jag har så är det en del antaganden som ser lite luddiga ut.

Genom att jämföra dessa prover med de analyser som finns uttagna för alla de gruvhål som finns i Norberg kan visa var de kommer i från. På Jernkontoret i Stockholm finns det insamlat kemiska analyser på i stort sett alla malmer som bröts i slutet på 1800-talet och i början på 1900-talet. Bland dessa finns det dock en massa malmkroppar sominte bröts på 1400-talet så man kan inte ta och jämföra alla.
 
Däremot finns det en akademiska avhandling från 1721 (Isaac Granagrius) som berättar om de förstklassiga gruvorna som var i bruk på den tiden. Det var Östanmås grufwa, Röberget, Sandbackan, Lilla Kijlgrufwan, Kittelen, Hästbäcken, lilla Bondgrufwan, Rawaldsberget, Morberget, Gambla Morberget, Kåckstrecket, Tremeninsgrufwan, Storstrecket, nya Morberget, Kallmorberget, stora Kolningsberget, Klackberget, Hackebo, nya Kolningsberget och Hedkäraberget. I princip alla dessa gruvor finns det analyser ifrån så det kan finnas möjlighet att koppla malmerna till gruvorna.

Granagarius är lite kul för han pratar om 5 typer av malmarter att använda. Det är:
- Torrsten                              (kvartsrik hematit)
- Blandsten/Qwicksten      (magnetit med dolomit/kalksten)
- Lijm                                     (kalksten)
- Hwitsten                             (kalksten)
- Sandbacka                        (tydligen en riktigt bra malm från Risbergsfältet som
                                                är en blandning av de första två  malmarterna)

Det behöver inte vara järnmalm för att vara bra för hyttor.

Tyvärr kan vi inte bara hämta lite olika malmer för att använda i Norberg. Vi har tillgång till en kvartsrandig hematit och har tidigare använt en magnetit med dolomitinblandning (Dannemora i Uppland) men nu ska vi nog få tillgång till lite handplockad malm från Gamla Kolningsberg. Det ska bli bra att få använda magnetiterna från Gamla Kolningsberg för det borde bli bättre rostning när vi kan använda den malmen som har grövre styckestorlek.  Om det sen visar sig att det inte finns tillräckligt med Kolningsbergsmalm att använda så får vi kanske ta kontakt med Dannemora och höra efter om det inte går att få tag på grövre Dannemoramalm än den vi har nu... de är ju på gång att starta brytningen igen.

Får vi dessa malmer kan vi nog få ihop rätt blandning till hyttan..... och då är det bara resten kvar innan det rinner järn ur hyttan.

Oj... det tog lite tid att få ihop detta inslag och det inte så kortfattat heller ... men nu är det dags att ta tag i packningen. Jag ska snart iväg på påsksemester i Gällivare. Snö och sol ska bli skönt.